Centrifugalkraften på en vibrator är avgörande för att få en rörelse på det som ska vibreras.
En grundregel är Vibratorns kraft bör vara 3-5 gånger större än totalvikten på det som ska vibreras. Detta gäller transportrännor, siktar, vibrationsbord etc. Materialvikten som ska transporteras tas bara med som 20%. Vid silos och behållare behövs 20% kraft (förhållande 1:5) av den vikt som finns i den koniska delen av silon. Alltså om 100 kg material finns där är 200 N centrifugalkraft nödvändig. Hela silon vibreras inte, utan bara förstyvningarna och därmed plåtytan som rör sig i en vågformad rörelse.
Vidare kriterier för centrifugalkraften är konvinkeln och siloväggen tjocklek. Vid stora problem med utmatning kan centrifugalkraft i förhållande 1:1 väljas. Vågrörelsen är då mycket kort, så att bara en elastisk, ingen plastisk förformning sker. Genom den lilla amplituden minskar risk för utmattningsskador.

Genom detta visas att lågfrekventa vibratorer som elektriska (1500 rpm) och kolvvibratorer (NTK) bäst lämpar sig för att transportera material eller skapa stora amplituder.

För silotömning ska högre frekvenser väljas (3000 rpm eller mer) eller kolvvibratorer av typerna NTS och NTP.
Det finns ytterligare en regel. Vid elastiska material som är styckformat, papper, flis etc ska lågfrekventa vibratorer med stor amplitud användas.
Vid material som är starkt vidhäftande och bildar tunna skikt inne på siloväggen ska högfrekventa vibratorer användas som NCT även pneumatiska hammare som PKL och NTP eftersom de skapar en större acceleration på siloväggen.
För styva massiva silos kan högfrekventa vibratorer av typen NVTR och NCT användas, se skapar mycket hög acceleration men med liten amplitud.